Sökes – Modiga företagsledare!

Varför är det så svårt att komma till rätta med stressen? Sjukskrivningar på grund av stress och psykisk ohälsa fortsätter att öka, trots att vi förstärkt arbetsmiljölagen och att vi vet att stress har stor påverkan på vår prestation. Ändå fortsätter siffrorna åt fel håll. Hur är det möjligt?

Kanske har vi, i synnerhet på jobbet, plötsligt glömt bort att vi i grund och botten är människor, med grundläggande mänskliga och relationella behov. Behoven upphör liksom inte att existera bara för att vi går till jobbet på morgonen. Men vore det inte ganska praktiskt om de gjorde det, om vi bara kunde stänga av och fokusera på det som är viktigt – UPPGIFTERNA?

Vi har skolats i en miljö där vi ska klara av uppgiften, men ingen har pratat om värdet av relationer och fungerande samarbete.  Vi känner oss nästan svikna, blåsta på konfekten, när dagens sanning är att det som skiljer framgångsrika organisationer från de som aldrig får det att lyfta är just förmågan att aktivt arbeta med relationerna och uppgiften. Och det fina i kråksången är att fler företag och ledare insett just detta faktum, även om vi fortfarande är bättre på att prata om det än att göra.

Ja, för visst går det förnuftsmässigt åt rätt håll. Det finns en förståelse för att de gamla formella maktstrukturerna är förlegade och att morot och piska inte fungerar, utan till och med motverkar sitt syfte. Okey, bra så. Men varför säger 46% att det är jobbet som stressar dem mest? Och varför är bara 14% engagerade i sitt arbete, enligt Gallup 2017. Det innebär att engagemanget faktiskt har minskat med två procent från den tidigare mätningen. Varför ser vi ingen förbättring trots att vi börjar förstå hur det hänger ihop? 

Kan skälet vara att vi inte är beredda att ta konsekvenserna för att verkligen bryta mönstret och att vi går i tron om att det räcker med en ”quick-fix”, bara den inte kostar för mycket. De flesta chefer/HR-personer inser att detta är ett angeläget område men de är själva så pressade att stresshantering blir en punkt på att-göra-listan, som kan bockas av. Sedan kan vi åter lägga krutet på det väsentliga – UPPGIFTERNA!

Men vad står på att-göra-lista för att hantera stressen?

Det kan till exempel vara att ge varje medarbetare en bok om livsbalans och stress, eller att skicka de som redan har gått i in väggen till psykologen. Eller varför inte att boka en inspirationsföreläsning om stress. Allt detta är goda initiativ för att ge en första förståelse. Men exemplen ingår i kategorin ”prata om” och inte ”göra”. Du blir aldrig en grym hårdrockgitarrist om du går på en massa hårdrockkonserter. Du måste spela på gitarren också. Det kommer gå lite trögt i början men plötsligt får du ett genombrott och kan lira ett Smoke-on-the-water-riff.

Utmaningen är att vår skolning fortfarande präglar vårt beteende och att den sitter djupare än vi inser. Vi saknar förfarande en känslomässig koppling till det önskade läget och därmed motivation att göra de förändringar och uppoffringar som krävs för att ta ut en mer hållbar kurs. Det kan låta som att vi överdramatiserar, det är väl ända bara en tillfällig stresspiral vi talar om?

Jo, kanske men faktum är att stress och psykisk ohälsa kostar samhället 81 mdr kronor, varav 18,5 mdr kronor för arbetsgivarna. Forskning visar att friska och engagerade medarbetare är liktydigt med bättre resultat på sista raden. Genom att öka engagemanget, minska sjukskrivningstalen och till på köpet få mer självständiga, ansvarsfulla och glada medarbetare kommer resultaten – men på lite sikt, precis som för hårdrockgitarristen.

Det finns en inbyggd rädsla inför att bryta mot konventionen. Det krävs mod för att se arbetet med stresshantering, stärkta relationer och samarbete som en långsiktig process och investering och inte en kortsiktig kostnad. Det finns ingen återvändo, frågan är bara vilka de modiga ledarna är?

Av Helena Liljedahl & Pål Ekberg

Dela inlägget vidare:

Dela på linkedin
LinkedIn
Dela på twitter
Twitter
Dela på facebook
Facebook
Dela på email
Email