Stresspiralen – en övergående fluga?

Alla talar om stress. Vad är det som händer med mig? Varför klarar jag inte att leva och verka utan känslan av att tiden inte räcker till, att jag inte kan leva upp till mina ideal och att jag ständigt hamnar med den där heta potatisen i knät; är det här meningen med mitt liv?

Vi bombarderas av intryck och input. Vårt belöningssystem triggas och vi gillar det eller går i en förvissning om att vi gör det, även om det ibland ger en lite obekväm klump i magen. Det är förmodligen bara något jag åt till lunch, inget att lägga vikt vid. Men om det vore ett tecken på att någonting inte står rätt till, vad skulle det då kunna vara? Kan det vara att jag inte är kontakt med mina känslor och att kroppen, min begåvade kropp, faktiskt försöker säga mig något? Tveksamt, eller hur? Jag drar till gymmet och kör ett pass eller går in och ”likar” i mitt flöde på Facebook. Då kommer det nog kännas bättre. Idag ja. 

Ordspråket; ”det finns en mening med allt” känns lite tveksamt i sammanhanget. Vad finns det för mening med psykisk ohälsa och att vi låter stressen göra livet mindre värt? Men med lite eftertanke kanske det handlar om att vi befinner oss i en revolution som tagit oss med storm. Vi har kanske bara inte insett att vi behöver en plan för att klara anpassningen till de nya förutsättningarna. En plan som handlar om proaktivt självledarskap för att åter ta över rodret och lägga ut en kurs i enlighet med de egna värderingar och syftet. För visst handlar det om att känna mening, mening med vem jag är, vad jag vill och vad jag gör.

Men var ska jag börja när jag känner mig så stressad och tiden inte räcker till?

Ska jag behöva lägga en extra sten i ryggsäcken och vara tvungen att börja jobba med mig själv nu också?

Enligt en artikel i SVD från juni 2018 är den årliga samhällskostnaden 81 miljarder kr och 18,5 miljarder kr för arbetsgivarna, på grund av stress och psykisk ohälsa. Enorma ekonomiska konsekvenser! Men vad innebär stressen för vår förmåga att samarbeta och bidra till att skapa framgångsrika organisationer och att känna engagemang och glädje på jobbet? Den frågan kan vi nog alla relatera till och inse att det är dags att bryta mönstret och sluta tro att det kommer lösa sig av sig själv. För det kommer det inte. Att landa i den insikten är ett bra första steg.

Nästa blogginlägg om stress kommer snart – Stay tuned!

   Av Helena Liljedahl & Pål Ekberg

Dela inlägget vidare:

Dela på linkedin
LinkedIn
Dela på twitter
Twitter
Dela på facebook
Facebook
Dela på email
Email